Åååå livet är bara fett åå sämst! altså i hästväg,,, Vi tar det från början, Jag var ju på en schettis som heter Lovely för ca 1 1/2 år sedan eller va det va, så fick jag höra att hon var typ tillsalu och så dagen efter att anonsen hade kommit ut så frågade jag om jag kunde komma och hälsa på henne och du var han såld, så har jag inte fått fräffat den ponnyn sedan dess. Och fortfarande tänker jag på henne och är ledsen över att hon inte finns här nära mig, hon står typ utanför stockholm eller nå vet inte riktigt vart hon tog vägen. Sen började jag på Putte, då kom jag ju väldigt nära han på 4 månad eller vad det va för att jag va ju med han varenda dag, sen blev han lite dålig igen, och så låvade ägaren att jag skulle få börja rida han om han blev bra och nu är det nån som är foder på han och han har tydligen vart det i nån vecka.....

Sen är det ju det som ligger tyngst på mig just nu, Leo! Att jag inte hade en aning om att dom sulle avliva han ? Jag fick veta typ 4 dagar efter, Är ju skitldsen över det som har hänt osv, jag  tror liksom att jag inte har fattat det förns nu, nu när man orkar ta tag i det och kollar på bilder,videos osv, Det är skit jobbigt att tanken alltid finns där och att hans namnskylt alltid kommer sitta där på väggen och att se en annan häst stå i hans box....

Sen blir det ju inte bättre av att Lyster är bortrest och att jag måste sluta på han efter höstterminen. Jag hoppas att jag kan komma på rättspår igen och hitta till ett bättre ponny liv än just nu,

 

Lovely en busig schettis som alltid ställde upp, utom när hon kunde få sina damprus och kasta av mig ;)

 

Putte min älskade som bockade av mig men även lärde mig hur man klassar ut alla med en 20 årig ponny som stått i 4 år i dressyr ;) 

 

 

Leonardo Da Vinchi ♥ den underbara som var en läromästar i både hoppning och dressyr enda tills han blev extremt dålig....